Hej!!

Ett litet hej, tar inte mycket energi av en och går ganska snabbt att säga. Men alla är inte så sugna på att säga HEJ, imorse när Alicen och jag tog vår morgonpromenad, så mötte vi en matte med hund, jag vet att hon har nåt emot Alice, förstår bara inte vad, Alice gör aldrig nåt mot hennes hund och går alltid brevid mej. MEN när jag har Alice med mig så kan INTE den där människan säga hej till mej. Jag känner mej otroligt dum varjegång vi möts och jag säger hej och får inget svar, bara en sur blick för att jag ens vågat mig ut på "hennes" väg?

Okej att man inte säger hej till varenda människa man möter när man går i en stad, men nu bor inte jag i en stor stad, jag bor i en stor skog. Som möter folk bara ibland och då mestadels folk som bor här. Jag tycker inte att det är så jävla svårt att öppna käften, se lite glad ut och säga HEJ!!

Jag bor inte heller här för att hoppa på alla jag möter och följa med dem hem på Kaffe om de är trevliga mot mig, jag är inte supersocial och stannar och pratar med allt och alla. Men hälsa på folk det kan jag......

Men när jag ibland är ute och går själv och möter den här människan, ja då hälsar hon. Så vad är det för fel på Alice? Sköter hon sig för bra? För att hon inte reagerar på hennes hund och vill äta upp den?

Saker kan fastna i huvudet på en och den här saken gjorde det, hata mej gärna om jag gjort dig nåt, men va otrevlig mot någon man inte känner, för känner personen gör jag verkligen inte, kan jag inte förstå.

Tänkte på det en stund, kom fram till att människan antagligen bara bestämt sig för att ogilla oss, det är inte jag som gör fel, sträckte på min korta kropp och sluta hänga med huvudet i backen.

Jag gör ju RÄTT jag är trevlig mot henne och kan inte göra så mycket mer!!!

Det var förövrigt Sketakallt, så min hjärna frös sönder, så tänka mer på den promenaden kunde jag glömma!!