Alla dessa "konversationer" mellan par på fejjan. Jag kan ibland ha lite överseende på dessa par som kanske inte vistas i samma hus att de gulligullar sig med att BERÖMMA varann om hur duktiga de har varit när de lagat mat, diskat, torkat golven eller nå annat LIVSAVGÖRANDE.
Men har man suttit vid samma bord, ätit samma mat och efter det vistas i samma hus, JA då kan inte jag få in i min hjärna varför man måste TACKA och gulla me varann på fejjan. Säg vad DU tycker till sambon/frun/mannen mellan fyra ögon, jag uppskattar ju det mer än att HELA världen behöver veta att jag stekte hotdogen genomvar istället för rå i mitten...okej jag har ingen man/sambo, men jag vet att jag ändå skulle tycka att det var mer trevligt att sitta i soffan och höra det personligt än att se det på datorn sist av alla, för att jag är så jävla seg. Och NEJ jag har ju ingen sån däringa telefon som man kan göra allt med och va mest uppkopplad, inkopplad och jag vet inte allt med.
När jag läser sånt där, ja då undrar jag hur det EGENTLIGEN står till där hemma i det där huset där allt verkar va så gulligulligt, är det verkligen så eller är det bara i fejjanvärlden rosorna även blommar på vintern?
Kalla mig gammal å tråkig, men jag tycker fan det var roligare förr.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar