Alice & Wilman, mina små monster. Igår när vi kom hem var det gosrace, båda skulle gosa samtidigt. Efter ett tag orkade inte Alice gosa mer så hon började bitas, Wilman som slutat bitas för mycket längesen, tog tag i bitandet igen. HELT på lekstadiet. Men sen blev jag lite fundersam, kom att tänka på, tänk OM de slutar leka och tar bitandet till krigstadiet. Tänk om de börjar kriga om mej så armar och ben lossnar från min kropp. Tanken var ju väldigt långdragen kanske, men men, jag sa åt dem att sluta och Wilman sluta direkt, Alice däremot fattar ju noll å fortsatte hänga i armen ett bra tag till.
Sen la jag mej i soffan, skulle kolla på filmen, Pappa på burk. Har sett slutet 300ggr men aldrig början, såg början men missa slutet dennna gången.
Vaknade klockan 6 av världens sötaste väckarklocka. Alicen stod å stirra på mej, när jag ÄNTLIGEN öppna ögonen kom hon fram å la sitt huvud under hakan på mej. Lite gos å sen sa jag åt henne att klockan va alldeles för lite för att gå upp.
Halv 8 orka hon inte sova mer så då var det bara att gå upp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar