Klädde på mej å drog iväg å hämta Alice & Wilma, hade bestämt mej för att åka ner till Forsmark men sen när vi nästan var där så kom jag på att det var ju till Ängskär man skulle åka, för att få den där riktigt sköna känslan av att man lever. Så vi tog promenaden i Ängskär idag, på klipporna hoppa vi runt och bara fyllde våra lungor med riktig havsluft. Det behövs inte mycket för att Angelica ska känna sig lugn och avslappnad. Att bara stå där ute på en klippa och inte se slutet av vattnet, det är LIVET det, med två kärleksfulla hundar så blir det ännu bättre.
Sen när vi gått där ett tag och njutit av solen,vattnet,vinden och lukten så drog vi hem igen!!
Sen har vi ju den där obligatoriska irritationsmomentet på vägen, KÄRRINGAR, va har dom å göra där egentligen. På vägen ner möter jag en surhagga som hellre krockar än kör åt sidan, det hela sluta med att jag körde me halva bilen av vägen istället, för hellre det än att jag krockar. Skulle vilja se när två sånna där haggisar möts, lär bli en rejäl bula i nån av bilarna då.
På vägen hem mötte vi en bil till, denna gången va jag så nära en mötesficka så jag svängde in där, det vanliga är ju att man tackar då, ne den surkärringen dödade mej med blicken för att jag stod still.
MEN så har vi ju de där trevliga killarna som tackar när man stannar, härligt annars hade man ju trott att man hamnat i nå pessimistterritorium.......
LÅT MEJ ALDRIG BLI EN SÅN DÄR SURKÄRRINGPÅVÄGEN
Wilman å Alice njuter av luften
LIVET när det är som BÄST
Krokusar hemma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar