Jag drömde...

Om Wilman en natt nu i veckan. Jag är ingen MYSTISK människa som tror på spöken och troll. Men jag hörde en gång att om man drömmer om någon som inte finns längre. Så är det ett sätt för dem att visa att de har det BRA där de är nu.

Det där tror jag stenhårt på, så när våran Lady togs ifrån oss, så ville jag så gärna se henne i en dröm och tillsslut så kom det en natt då jag fick "träffa henne".

Sen har jag drömt om alla både djur och personer som gått bort, det räcker så för mej, behöver inte sitta runt ett bord och hålla handen medans nån "talar med de döda. När jag vaknar upp på morgonen sen så vet jag att de jag älskar trots att de inte finns hos mig, har det BRA där de är

Så när jag fick träffa Wilman, så åt hon BLÅBÄR, hon älskade blåbär min fina Wilma, medans jag slogs med myggen så mumsa hon blåbär som vilken björn som helst. Jag saknar de där slagsmålen nu när jag är ute i skogen. Det är härligt å drömma, allt är ju som på riktigt. Hennes päls var precis sådär mjuk som den alltid var och hon var precis så FIN som hon alltid var. Jag saknar henne nå fruktansvärt mycket, men efter drömmen så vet jag att hon har det bra. Och dan efter när Alicen och jag var ute i skogen, så började hon äta blåbär, precis sådär galet som Wilman. Och jag, ja jag fick äntligen slåss med myggorna.

Min hjälte, Wilman va jag saknar dig!!