Tror man ju att man lyckats med 100-tals gånger, inte så att jag står och stampar i det förflutna heller.
Men det är så lätt att säga att man gått vidare, att det inte är något man tänker på, men vissa saker sätter sig så djupt i själen att det aldrig tycks försvinna. Det har ju gått så många år nu så man kan ju tycka att det borde ha suddats ut lite, de där känslorna att vara MINST och SVAGAST på hela jorden.
Men idag när jag stod på parkeringen och insåg att jag återigen vart den där NERTRYCKTA personen som inte hade några egna val alls, den känslan är svår att beskriva. MEN idag bestämde jag mig för att antingen va FEG och åka därifrån, ett väldigt lockande val. Eller gå in med vetskapen att jag kanske skulle va tvungen att möta "det förflutna". Jag valde att gå in, det kanske kan låta löjligt, men jag kände mig otroligt STARK när jag kom ut därifrån, jag hade liksom KLARAT det.
Jag var en otroligt förvirrad själ som var tvungen att se mig omkring hela tiden men jag klarade det. Och känslan av att få sätta sig i bilen och åka därifrån sen var ju OBESKRIVLIG.
Så NEJ, vissa saker kommer alltid finnas kvar, även om man när man slipper MÖTA "det" kan verka cool och känslokall och säga att man bara blivit stark av det och inte längre bryr sig!!
Människan är inte ens värd att känna så för, men ibland kan man inte styra över känslorna.
Efter allt så byggde jag upp mitt liv igen och bestämde mig för att LEVA mitt liv, något jag blev väldigt stark av som människa. Att jag dög som jag var, något jag uppostrats med. Men som togs ifrån mej, så att jag på allvar trodde jag var sådär värdelös som jag fick höra.
MEN ändå så kan de där känslorna av total maktlöshet komma över mig, när jag bara vill fly och bli osynlig, inte för att jag tror att personen skulle göra mig något. Utan mer för att jag VET att allt var mitt fel, i hans ögon.
För hur kan "världens snällaste bästa kille" göra någon annan människa så illa? För det var så han såg sig själv, ingen var så snäll och god som han.... Det var jag som var dum,ful och äcklig......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar