När vi satt uppe i Rättvik så pratade vi om det, pappa försökte få mej att fatta hur stort det kunde vara. Och från att ha trott att det var skitlitet till att börja tro att det var alldeles lagom stort för mej. MYCKET mindre än där jag bor nu men MYCKET mer gräsmatta och "angelica anpassat" där.
Idag när vi åkte hem så åkte C å jag in där å kolla. Först åkte jag förbi, skulle vända vid "grannen" å råkade backa in i hans soptunna, haha, fyfan va jag e kass på att backa!! Men vi kom dit iaf. Först en egen väg upp till huset, helt självt låg det, jättefint, björkar å lite uthus. Ingen granne man såg till. Helt PERFEKT alltså. MEN det ligger ju så rätt men ändå så fel. Först ut me 292:an sen in på en annan väg åt fel håll. Känns som man är påväg åt fel håll, å dessutom skulle det ta en evighet att komma till jobbet. Samtidigt som det skulle va så sjukt fint att bo där me Wilman å Alice. Men jag bor ju fint nu med, men skulle va så skönt att slippa trappan å ha en egen gård att släppa ut hundarna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar