När paniken kommer på besök

Inte ofta jag stressar upp mej. Men idag när Alice å jag va ute på en kortis promenad så hände det, vovven kom bort. Ibörjan så tog jag det väldigt lugnt, fråga pappa om han sett henne, för hon försvann när vi va hemma i princip. Men han hade inte sett henne så då gick jag upp i skogen igen, för hon e Väldans bra på att fastna på ställen den hunden, inte fastna fastna utan fastna me snoken i nått för henne väldigt gott.

Så traska omkring där i cirklar bland stenar å grenar i foppisar. När man tycker att det gått en evighet så kom Camilla ut å leta å sen va alla ute å leta. När jag snurrat 100 varv i skogen å kommit på att Alice brukar följa mina spår så insåg jag att det va ganska idiotiskt att springa runt sådär, för det skulle nog göra hennes lilla hjärna ännu snurrigare. Men kom då på att hon brukar stanna å checka in ett halv rådjursben på vägen när vi går längre, så börja kuta i foppisarna allt va jag hade nerför vägen där i skogen. Men då tuta dom där "hemma", tut betyder att vovven är hemma, så då vände jag å börja kuta uppför backen istället. När jag kom hem så hade Alicia å mamma hittat henne hos grannen, helt förvirrad utan att fatta var hon var. Stackars min vovve, hon har ju ingen hjärna eller lokalsinne precis som sin matte.

Men hon kanske var borta i 1 halvtimme men kändes som 2 timmar, från lugn till lite smått panikig Angelica kan gå fort ibland märkte jag. Kanske mest pga att jag tänkte på Alice taskiga lokalsinne ;)

Min egna lilla puh björn