Kvällspromenad

Wilman å jag tog en sen kvällspromenad ikväll, Alice har hyrt in sig hos mamma å pappa denna veckan eller till torsdag, Vill inte att hon går i trappan i onödan nu ett tag, så då får hon va där.

När Wilma och jag går där i mörkret, jag går i min egna lilla värld, tänker på massa skit å letar stjärnor, så hör jag hur det rasslar till i gruset. Feg som jag är så hoppar jag ju självklart till, Wilman reagerar som en senildement hörselskadad elefant, men hon reagerar. När det sen fortsätter prassla i gräset å jag ser nå svart fara omkring där, så tror jag att det är en grävling. Å i min fantasi så har den där grävlingen redan tagit en tugga av min fot, hört att det knakat å dragit med min stortå. Wilman hon e cool, ställer sig mitt på vägen å stirrar mot det farliga svarta. Det svarta odjuret drar å Wilman viftar på svansen å tycker hon e skit ball som skrämt iväg djuret. Jag höll på att göra i brallan. När vi sen gått ett tag å Wilman slutat va cool å jag börjat tänka igen, så inser jag att grävlingar är inte svarta och ser ut som katter. Det var helt enkelt en sablans katt som skrämde skiten ur mej!!! Det måste ha varit det, annars var det en liten grävling som doppat sig i tjära eller nåt.