Men att ha en skylift efter var en annan upplevelse, helst när den som hyrde ut den sa att man måste köra försiktigt så den inte VÄLTE, herregud säger jag bara, körde på jordens smalaste väg, en väg som är gjord efter en kostig för 100 år sen, möter man ingen bil så möter man sig själv i kurvorna och den vägen består till 90% av kurvor.
När jag satt där å mötte mej själv å koncentrerade mig på att inte välta släpet. Så tänkte jag att jag tänker alldeles för mycket, tänk dem som drar iväg 20-30 mil, utan att ens ha testat att köra med en fjuttig släpkärra efter bilen förr. Ne då tar vi en hög jävla kärra, lastar i nåt dyrbart i den å gasar iväg, inte på en kostig, ne nu ska vi ut på E-4an å ralla runt. HUR kan man liksom våga, är JAG feg som inte förstår det där eller är jag klok som inser att man måste inse sina begränsningar? Ibland måste man tänka till lite och inte bara hoppa in i saker för att man känner för det, för jag kan också känna för saker, men sen efter lite övervägande så inser jag att det inte alls var en bra ide. ELLER så var det en bra ide och då gör jag den då.
Jag tänker för mycket, hur fan slutar man tänka då? Varför fick vissa människor massa tänkutrymme å vissa fick ingen alls?
Jag är glad att jag tänker ibland, men att jag tänker åt andra också är INTE bra, eller tänker å tänker, jag oroar mej för dem som inte kan tänka själva ;)!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar