Hittade den här artikeln på Aftonbladet. Men jag brukar inte bli deprimerad av andras "glädje,jagärduktigast" statusar på fejjan, ne jag brukar bara tänka att de är ute efter bekräftelse och vill höra att de är duktiga. Sen har jag väldigt svårt för dom där som lägger ut hela sitt liv på fejjan, inte för att dom gör det utan mer hur de vill göra det. Jag behöver inte berätta att jag är dålig i magen å måste gå på toaletten varje minut, behöver inte heller tala om att jag sprungit 700 meter å hållit på att dö av andnöd på cupen. Jag behöver ingen medömkan när jag är ledsen, är jag ledsen så tar jag det me dem som står mej nära, inte med facevännerna som ibland gottar sig mer i lidandet än känner medkänsla.
Nej mycket "ironistatusar" eller vardagssvammel från mej och det verkliga livet får bara de som känner mej ta del av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar